Ilska som symptom — när kroppen pratar genom humöret

Jag var inte arg förut. Alltså, klart jag kunde bli irriterad som alla andra. Men det där med att explodera över att nån ställde disken fel, eller att bli rasande i trafiken över ingenting — det var nytt.

Det började runt 38. Gradvis. Så gradvis att jag inte märkte det förrän min sambo sa: ”Du har blivit en annan människa.”

Ilska är sällan bara ilska

Vi män har en begränsad emotionell verktygslåda. Eller rättare sagt — vi har lärt oss att använda en begränsad del av den. Ledsen? Ilska. Rädd? Ilska. Stressad? Ilska. Frustrerad? Mer ilska.

Men kroppen använder också ilska som larmsignal. Och det tog mig alldeles för lång tid att fatta det.

Min ilska var inte ett karaktärsdrag. Den var ett symptom.

Vad som egentligen pågick

I mitt fall var det en kombination. Sömnbrist — jag sov kanske fem timmar per natt och hade gjort det i åratal. Kronisk stress från jobb och familjeliv. Och hormoner som hade börjat skifta.

Testosteronet hos män börjar sjunka runt 30, ungefär en procent per år. Inte dramatiskt. Men kombinera det med stress och dålig sömn och nedgången accelererar. Lågt testosteron ger inte bara trötthet och minskad muskelmassa. Det ger irritabilitet. Kort stubin. Humörsvängningar som du förknippar med tonåren.

Jag fick kolla mina hormoner efter att min läkare hörde mig berätta om humöret. Testosteronet var i nedre referensområdet. Inte kliniskt lågt, men lågt nog att det påverkade mig.

Blodsockret — den dolda boven

En annan grej som sällan nämns: instabilt blodsocker gör dig arg. Inte lite irriterad. Arg. Om du äter en bagel till frukost, kör på kaffe till lunch, och sen äter en stor middag — då åker blodsockret berg-och-dalbana hela dagen. Och i dalarna? Då blir du ett monster.

Jag bytte frukost. Började med ägg och grovt bröd istället för müsli. Skillnaden var märkbar inom en vecka. Färre utbrott. Mer tålamod.

Simpelt. Nästan löjligt simpelt.

Kopplingen till resten av kroppen

Ilskan var toppen av ett isberg. Under den låg trötthet, minskad sexlust, sämre koncentration. Hela paketet.

Min sambo och jag hade knappt haft sex på månader. Inte för att vi inte ville. Utan för att jag antingen var för trött eller för irriterad, och hon var — förståeligt nog — inte jättesugen på att vara intim med nån som fräst åt henne för tio minuter sen.

Jag tog tag i det fysiska först. Blodprov, sömnrutiner, bättre mat. Och ja, för att vara ärlig — jag kollade upp om det fanns hjälp att få och hittade hjälp med potensen som hjälpte i stunden medan jag fixade resten. Ingen skam i det.

Att lyssna på ilskan istället för att trycka ner den

Den reflexmässiga reaktionen för de flesta killar är att försöka kontrollera ilskan. Djupa andetag, räkna till tio. Och det fungerar i stunden. Men det löser inte orsaken.

Fråga dig: vad försöker ilskan berätta? Sover du för lite? Äter du skit? Har du inte rört på dig på veckor? Drar du dig undan socialt?

Ilska är information. Använd den.

Jag är inte arg längre. Inte för att jag blev en zen-mästare. Utan för att jag fixade de grejer som kroppen försökte larma om. Sömn, mat, rörelse, hormoner.

Ilskan var aldrig problemet. Den var budbäraren.